Träna hunden med klicker

En metod som vinner alltfler anhängare

Enkelt uttryckt handlar det om att på avstånd belöna ett önskat (korrekt) beteende, att ge en sorts förskottsutbetalning av en godisbit. Alla som sett en delfinshow har också, kanske utan att veta om det, bevittnat fenomenet shaping. Ett vanligt trick på en sådan show är att delfiner hoppar genom en ring som hänger en bra bit uppe i luften.

I samband med att delfinen eller delfinerna passerar genom ringen hörs en visselsignal. Många tror att signalen är kommandot för att utföra just det tricket. I själva verket rör det sig om en bekräftelse, ett kvitto, på att det var just precis så som tränaren ville att delfinen skulle göra. Signalen innehåller också budskapet: "kom hit så får du en strömming".
Att man använder visselpipor vid inlärning hos delfiner hänger samman med att signalen hörs bra också under vattnet.

När det gäller hundar verkar det som om en "klicker" passar bäst.
Clickern består av ett metallbleck som är monterat i en liten plastask, vilken ger bra resonans. När man trycker ned blecket i den fyrkantiga asken uppstår ett genomträngande klickljud.
För att klickerträning över huvud taget ska fungera måste hunden "klickas in". Tanken är att den ska fås att sätta likhetstecken mellan godis och klickljudet.
Man kan förse sig med en handfull godisbitar som man vet engagerar hunden. Vovven får en godisbit i munnen och föraren klickar. Denna övning upprepas till godiset är slut.
Därefter låter man minst en timme gå varpå man klickar. Den önskade reaktionen då är att hunden tittar på föraren. Då belönas den med godis.

Tar hunden inte kontakt måste den inledande övningen upprepas.
Tumregeln är att ett klick alltid följs av godis. Viktigt i det här sammanhanget är också att hunden inte korrigeras eller "nejas". Vitsen med metoden är att korrekta beteenden belönas. Andra nonchaleras. På det sättet får hunden själv komma på vad som förväntas av den och det är den bästa inlärningen.
En annan klar fördel med klickern är att den lilla "apparaten" alltid ger ifrån sig exakt samma ljud. Det klarar inte vi människor av med rösten, vilken ju kan förändras i samband med förkylningar och med humör.

Detta i sin tur gör att hunden aldrig behöver tveka om vad ljuden betyder: Det är en belöning som bekräftar att den varit duktig. För hunden, och även för föraren, blir hela träningen mer positiv. Föraren lär sig snabbt att ge belöning i rätt ögonblick, vilket är viktigt, så att rätt beteenden får en positiv förstärkning.
Och det är ju positivt och mjukt inlärande vi strävar efter.

Ett enkelt exempel på hur man kan använda den här metoden, förutsatt att hunden är korrekt "inklickad", är apportering. Man kan helt enkelt lägga ut apportbocken på gräsmattan och låta hunden själv lura ut vad den ska göra. Förr eller senare kommer den att undersöka apportbocken med nosen, då kommer klicket. Med sådana övningar blir den alltmer intresserad av uppgiften och kommer snart att ta bocken i munnen. Då är momentet på god väg att bli klart.
Ytterligare ett exempel på inlärning med klicker är den s k "rutan". I de högre lydnadsklasserna ska hunden dirigeras in i en 3 x 3 meter stor ruta markerad med koner. Problemet är ofta att få hunden att förstå det här med rutan och det "rum" den bildar. Även i det här fallet kan man låta hunden uppehålla sig i närheten av en sådan ruta. Varje gång den går in i rutan kommer klicket/belöningen.

Men man behöver inte gå till tävlingslydnad för att ha nytta av en klicker. Den och den inlärningsmetod den är förknippad med är självfallet mycket användbar för att lära in vanlig vardagslydnad.
Man kan till exempel använda sig av klickern för att få bra och snabba inkallningar, vilket ju är oerhört viktigt att ha. Den kan användas för att få hunden att sitta kvar, ligga kvar eller utföra andra, nyttiga och önskvärda beteenden.

Shaping och träning med klicker ingår i den nya filosofin när det gäller att inlärning hos hundar, den vars förtecken är mjukhet och glädje. Alltfler instruktörer på brukshundklubbarna och de flesta privata aktörer, har tagit till sig det här med mjuk inlärning. Många tävlingsförare har börjat använda den och nått strålande resultat. Kurser i klickerträning arrangeras bland annat av enskilda s k hundpsykologer och fristående "hundskolor". Även en många brukshundklubbar har sådana kurser och med största sannolikhet kommer fler att erbjuda sådana utbildningar.

Men det är som sagt inget hokus pokus, utan ganska enkelt att lära sig. Den som är osäker, men som har mål i munnen, kan med fördel besöka en brukshundklubb och lyssna efter klickandena, och sedan gå fram och be om en liten demonstration. Det ställer säkert de allra flesta klickerentusiaster upp på.
Så varför inte ta och skaffa en klicker och prova metoden? Clickern kostar några tior och finns att köpa i välsorterade hundbutiker och på de flesta brukshundklubbar.

Fotnot: shaping, metod att medelst små steg (successiva approximationer) som följs av belöning bygga upp ett nytt beteende. Metoden används ofta i samband med inlärningsstudier på djur.
Om ett djur skall lära sig utföra en komplicerad uppgift börjar tränaren med att i detalj analysera det önskade rörelsemönstret och övergår därefter till att metodiskt forma djurets beteende, en procedur som kallas shaping. Oriktiga reaktioner lämnas utan belöning. Varje riktig reaktion belönas däremot med en matbit och förstärks därigenom. Dressyr kräver konsekvent beteende från tränarens sida och ingående kunskap om djurets naturliga rörelsemönster eftersom detta utgör själva utgångspunkten för inlärningen. Tränaren måste ha stort tålamod och respekt för djuret. Djuret, å sin sida, måste acceptera tränaren som ledare. (Ur Nationalencyklopedien)

Tillbaka till artiklar om hundar