 |
Frivilligt "körkort" för hundägare |
Ge ordentligt stöd till utbildningsorganisationerna |
| Med mer eller mindre jämna mellanrum dyker larmrapporterna om så kallade kamphundar upp i kvällspressen. En vuxen människa eller ett barn har skadats i samband med möten med hund. Ibland, men inte alltid, handlar det om "kamphundar". Lika ofta rör det sig om fel uppfostrade hundar och om okunniga hussar och mattar. Och lika säkert som amen i kyrkan blossar debatten om kamphundarna upp igen. Det är konstigt att den lagstiftning vi har i dag inte anses räcka till. Den är tydlig och förbjuder bland annat att hundar hålls på ett sådant sätt att de kan löpa lösa och vålla skada. Det är nog snarare så att de som ska se till att lagar och förordningar efterlevs inte på långt när har de resurser som krävs för att göra det jobbet. När problemet med kamphundar och andra lösspringande, ouppfostrade hundar aktualiseras kommer också förslaget om att införa ett "körkort" för hundägare upp. Hur en sådan utbildning skulle kunna se ut har bl a skisserats av SKK. Där skulle lydnad, kunskap om hundens psyke, val av hund, fostran, utfodring och lagstiftning bland annat ingå. SKK har tidigare kastat sig ut i den här debatten och sagt nej till körkort för hundar. Den inställningen kvarstår, eftersom man anser att den bästa vägen är den som går via frivillighet. Det är en vettig inställning. Hundägandet är för de allra flesta en underbar fritidssysselsättning som ger hälsa och för många ett socialt liv. Det ska inte behöva belastas med tvång! Ändå gav SKK för några år sedan diskussionerna om ett "hundkörkort" en sorts legitimitet när man gick ut i massmedia och talade om vad en sådan kurs kunde innehålla. Med reservation för felcitering i media, är det ändå märkligt att man inte i sammanhanget nämnde sitt största medlemsförbund, Svenska Brukshundklubben (SBK). SKK vet förstås att det SBK sysslar med på sina valputvecklingskurser är precis det man nämner som tänkbart innehåll i "körkortsutbildningen" och mer därtill. Man kan undra varför man inte tar chansen att dra en lans för den utbildning som snart sagt varje kväll erbjuds runt om på landets brukshundklubbar på ideell basis? Numera också på många privata inrättningar som erbjuder lika fin utbildning. En valputvecklingskurs omfattar vanligen 8 - 10 träffar om cirka tre timmar vardera. I de här kurserna utbildas hussarna och mattarna till att bli goda hundägare. Det är inte så att brukshundklubbarnas instruktörer, vilka med hundens ökade popularitet får allt mer att göra, lär hundarna vad de ska göra. Hussarna och mattarna får alltså lära sig att lära hundarna. Vidare finns i valputvecklingskurserna exempelvis inslag som aktivering av hundarna, eftersom hundar som inte får göra något vettigt kan bli farliga hundar, medan hundar med bra sysselsättning nästan alltid blir glada och välanpassade sociala individer. Vidare studeras hundarnas beteenden för att nyblivna hussar och mattar bland annat snabbt ska kunna se om något farligt eller obehagligt håller på att ske. Den hundförare som korrekt kan läsa sin hund råkar sällan ut för olyckor av typen att hunden biter folk som vill hälsa på den, eller att den ger sig ut på egen jakt efter kaniner. Det enda rimliga vore förstås att samhället rejält ökar på sitt för närvarande minst sagt blygsamma stöd till brukshundklubbarna och andra utbildningsorganisationer, så att de kan och orkar ta emot alla nya hundägare som nästan dagligen tillkommer i vårt land. Inför gärna ett "körkort" för hund. Men låt det vara på frivillig basis och stöd brukshundklubbarna i sitt arbete! En sådan handling kan utfärdas till alla som gått en valputvecklingskurs hos en auktoriserad (t ex godkänd av SKK) utbildningsorganisation. Brukshundklubbarna runt om i landet gör ett strålande arbete, liksom de kollegor som driver kursverksamheten på privat basis. Detta arbete återspeglas i många glada och väluppfostrade hundar ute på gatorna liksom i skog och mark. Men också, vilket sannolikt inte låter sig mätas eller påvisas på ett enkelt vis, bland annat i lägre sjukvårdskostnader, billigare försäkringar och ökad hälsa och trivsel hos människor med hund. Hans Norling |
| Tillbaka till artiklar om hundar |