Varg	Varg	Varg
Varg	Varg	Varg
Varg	Varg	Varg
Varg	Varg	Varg

Ett besök hos Kolmårdens vargar

Våra hundar har utvecklats till att vara "barn", livet igenom. Saken brukar lite vanvördigt uttryckas så. Syftet ska vara att hundarna blir mer lätthanterliga. Det är få förunnat att få uppleva vargar på riktigt nära håll. Men de som fått den ynnesten kan konstatera att det ligger mycket i beskrivningen ovan.

Vargar är sannerligen vuxna hunddjur. Hundar, men ändå inte...
Den erfarenheten kunde ett gäng Halmstadbor göra då de nyligen besökte Kolmårdens varghägn och verkligen hade närkontakt med fyra praktfulla varghannar.
Det var ingalunda fråga om stoj, glam och lek. Eller fjäsk. Som så ofta med våra hundar. Det handlade om värdighet och upphöjt lugn. Ett umgänge på lika villkor och så länge det passade vargarna.

Det var ytterst vänliga djur, som trots att de är födda och uppväxta i hägn, visade upp det mesta av sin vilda artfrändes skygghet och beteende. Här var den verklige Skogens Konung. På allra bästa sätt gjorde han reklam för sin egen art. Och han agerade bödel när gamla unkna myter om vargen avlivades.
För Halmstadgänget som besökte Kolmården var detta finalen på en studiecirkel de genomfört under vintern. Vid femton tillfällen har de träffats och diskuterat och studerat etologi (läran om djurens beteende). Eftersom studiecirkeln gått i brukshundklubbens/studiefrämjandets regi har det förstås handlat om hundens och vargens beteenden.

Syftet med en sådan här etologikurs är självklart att öka förståelsen för hundarna och hundarnas språk. Därigenom blir man bättre hunddressörer och hundförare. Genom att i sammanhanget, det är nästan oundvikligt, också studera vargarnas etologi ges en fullständighet åt ämnet.
Det är ju trots allt så att vargen är samtliga våra tamhundars stamfader. Tamhunden av i dag är närmast att betrakta som en underart till vargen. De båda kan para sig med varandra och få fertil avkomma.
Givetvis "talar" de också samma språk, även om vargens är mer innehållsrikt och subtilt.
Besöket i varghägnet började med ett föredrag av djurparkens "vargman", Lennart Sundin. Han redogjorde bland annat för vargläget i vårt land i dag (det här besöket gjordes får några år sedan).

- Man uppskattar antalet vargar till 60 - 80 djur, berättade han. De största hoten mot våra vilda vargar är illegal jakt och inavel. Sannolikt måste nytt blod in i vargstammen för att den ska överleva.
Sundin berättade också vad vargen är för slags djur.
- Ett mycket socialt djur som lever i en flock där rak rangordning gäller. I ledningen finns ett alfapar, alltså flockledaren och hans tik. Flocken i övrigt består av fjolårsungar och årsungar. Det gör att storleken på en vargflock sällan är större än 15 djur.
Föredragningen avslutades med en videofilm, där vargarnas historia från det att de föddes fram till de släpptes in i varghägnet, visades. För gruppen från Halmstad blev det en ren bonus att filmvisningen ägde rum i delfinariet. Sundin fick ordentlig konkurrens om uppmärksamheten av de intelligenta tandvalarna, som oupphörligen kikade in i konferensrummet under hans föredrag.

Väl inne i varghägnet var det till en början lite svårt att få kontakt med vargarna. Lennart Sundins förklarande teori var att man provat ett nytt sätt att ge vargarna mat. Man hängde upp en halv framdel av en ko i ett träd. Möjligen gjorde det att köttstycket i vargens föreställningsvärld tillhörde flockledaren, alltså skötaren? Vargarna hade i alla fall inte ätit på nästan en vecka.
De var mycket noga att bevaka detta kött. Inte av rädsla för att det skulle stjälas. Utan för att någon snäll människa kanske skulle skära en bit och slänga till dem.
Det sistnämnda gjorde Sundin senare. Till glädje för närmaste varg.
Efterhand släppte dock djurens blygsel och massor av närkontakter företogs inne i hägnet.

En bättre final på en studiecirkel i etologi än detta har jag svårt att tänka mig, är undertecknads klara uppfattning.
Ämnet etologi är stort och oerhört intressant och man kan göra det till nästan vad som helst inom sina ramar. Vi har under våra femton träffar haft heta diskussioner och lärt oss massor. Att sedan, som avslutning, få göra en sådan här tripp är fantastiskt.
Många av diskussionerna har handlat om just vargar och om rangordning. Om de mest debattglada fick några svar vid detta studiebesök förmäler dock inte historien.
Om träffen med vargarna kan jag säga att jag känner stor ödmjukhet och jag är övertygad att den känslan delas med de andra i gruppen.
Det här borde ni som läser detta försöka göra!

Kolmårdens djurpark - om vargbesök.

Naturvårdsverkets fakta om varg.

Vargfakta från The Big Four Scandinavia - på svenska.

KARTA

Tillbaka till Om djurparker