Reportage om Kim Lindgren |
| Samtliga bilder Foto: HANS NORLING |
Kim kände sig inte längre behövd |
Då blev hundarna hennes räddning |
| För ungefär tio år sedan inträffade det otänkbara för Kim Lindgren, Halmstad. Hon lämnades ensam med fyra barn, hus och trädgård - och dessutom ett heltidsjobb. Utbrändheten lurade bakom hörnet och kom som ett brev på posten. - I fyra år gick jag hemma, sjukskriven, berättar hon. Och när jag började komma till sans hade barnen blivit så stora att de klarade sig själva - då kom nästa smäll. - Jag kände mig inte behövd längre. |
| Kim beskriver det som en väldigt ödslig känsla. Trots att kontakten med barnen är mycket fin kunde hon inte skaka av sig obehaget, som känslan av att ingen längre behöver henne gav. Det var då hon började fundera på att skaffa hund. För inte nog med att en hund sannerligen behöver sin människa - ett hundägande ger dessutom ett socialt nätverk. Kim har fått allt detta - genom att bli hundägare. Att det blev just hundar hon funderade på för att komma ur sin svåra belägenhet är inte så konstigt. Hon är uppvuxen med hundar sedan barnsben. Allt sedan dess har hon saknat dessa fantastiska djur. I föräldrahemmet handlade det om jakthundar. Men när Kim som vuxen bestämde sig för att skaffa sig en hund var det ingen jakthundkennel som kontaktades. Hon valde en helt annan väg. - Jag började för tre år sedan med att kika på annonser i lokaltidningen, berättar hon och då fann jag en liten terrierkorsning på 4 månader. Kim bestämde sig för att "bara" åka och kika på valpen. Men det gick för henne som för så många andra som ser en valp skutta omkring. Hjärtat smälte direkt och valpen, som gavs namnet Snobben, fick följa med Kim hem. Men det räckte inte med detta. Under en promenad i ett närbeläget skogsområde träffade Kim en kvinna som promenerade med en podengo portugês, en hundras från Portugal. Hon berättade att hunden kom från ett djurhem i Portugal och var en omplaceringshund, som kommit till Sverige genom den ideella organisationen Hundrondellen. Kim forskade vidare på Internet och fann organisationens hemsida. Där fanns massor av bilder på hundar, bland annat gathundar utan känd historia, som behövde nya hem. - Jag fastnade för en av dem och fyllde i ett omfattande formulär för att få adoptera den, berättar Kim med ögon som lyser av iver. Redan dagen efter ringde organisationens ordförande, Malin Danielsson från Mora och berättade att den hunden tyvärr redan var tingad. Men hon berättade att det fanns en annan som verkade motsvara Kims önskemål. Det var hanhunden Didi, cirka 4 år och född på gatan i Portugal. Han fanns redan i Sverige och var adopterad av en familj på Hisingen, som dessvärre fick allergiproblem. - Så han fick komma hem till mig. Nu räckte det här inte för att Kim helt skulle bli av med känslan av att inte vara behövd. Genom att ta sig an misskötta, vinddrivna hundar från gatorna i Portugal och Spanien kände hon att behovet att göra något värdefullt och fint och samtidigt vara behövd uppfylldes och gav livet ett stort mervärde. Sagt och gjort. Hundflocken utökades. Nästa flockmedlem blev Raffa, cirka 3 år gammal. Det man vet om Raffa, som verkar ha åtminstone en del welsh corgi-blod i sig, är att hon stod bunden vid en björk i Portugal ett år i ur och skur och skulle föreställa vakthund. Hon togs om hand av ett lokalt djurhem med goda förbindelser med Hundrondellen. Raffa är en mycket försynt, nästan tillbakadragen liten vovve som behöver och får mycket social träning. - Vi går en kurs hos Medborgarskolan, berättar Kim. Det är en vardagslydnadskurs med tolv deltagare. Mest håller vi till i ett ridhus och det har gjort underverk med Raffa. I början vågade hon ingenting och lät sig inte klappas av andra människor än mig. Men efter några lektioner i kursen tar hon både godis från andra och låter sig klappas. Men det var inte nog för Kim ännu. På en balkong i Spanien stod ännu en hund och väntade. Hon heter Chilla och är cirka 1,5 år gammal. Det man vet om Chilla är att hon alltså levde sitt liv på en balkong. Hon fick en skål mat om dagen. Men var helt utan social samvaro och fick klara sig helt själv. Isolerad som en fånge, på ett alldeles för litet utrymme! - Det där är inget ovanligt öde för hundar i vissa länder, säger Kim. Många som rest i länderna kring Medelhavet har säkert sett både frispringande, vanvårdade gathundar och andra som hänvisas till ett liv på en balkong. Man kan verkligen fråga sig varför i hela världen vissa människor skaffar sig hund... Eftersom Kim också hade jourhunden Sirena hemma hade hon ett tag fem hundar. Men i höstas fick den lilla terrierkorsningen flytta till en släkting till henne, eftersom Snobben hade svårt att trivas i en så stor flock. Han bor numera ute på landet och har det fantastiskt bra. - Jag är också dagmamma åt min dotters chihuahuakorsning India, berättar Kim, som också är adopterad från Hundrondellen och kommer från Spanien. Hon är en ganska gammal dam med mycket skinn på nosen. Det kostar 5 200 kronor att adoptera en hund genom Hundrondellens försorg. Vartenda öre går åt för att täcka omkostnaderna för hunden. Det rör sig bland annat om vaccination mot rabies, valpsjuka, parvo, leptospiros och kennelhosta. Vidare flygresa, kastrering, id-märkning och mycket mer. Allt arbete sker annars ideellt! Detsamma gäller för övrigt på de djurhem, där hundarna samlas upp i sina ursprungsländer innan de forslas till Sverige. Många svenskar reser ner och jobbar som volontärer på sådana institutioner. - Det är ett beundransvärt jättejobb de som arbetar i Hundrondellen utför, säger Kim. Inte nog med att de gör allt administrativt jobb, de har också 3 - 4 hundar själva och fungerar dessutom som jourhem åt vovvar som väntar på att få ett permanent hem. Allt sker ideellt! Numera består Kims familj av den yngste sonen Liam, som blev 15 i maj, och tre små hundar i varierande ålder. - Har man varit i det helvete som går under namnet utbrändhet, är det lätt ibland att falla tillbaka i sådant beteende, säger Kim och blir plötsligt väldigt allvarlig. Hon böjer sig ned och klappar kärleksfullt om lilla Chilla - men blicken blir frånvarande och fäster någonstans långt borta i fjärran. Sedan säger hon med bibehållet allvar i rösten: - Men det tillåter inte hundarna. Det går inte ens att tänka tanken på att bara strunta i allt och ligga kvar i sängen. Det är bara att kliva upp på morgonen och ge sig ut med dem, säger hon. De ska ha mat och de ska rastas. Även annan vård måste de dagligen få. - Men i gengäld betalar de tillbaka så otroligt generöst till mig i form av kärlek, socialt liv, motion, tacksamhet och tillgivenhet. Det är verkligen en rikedom att ha hundar. - Det är precis som någon skrev på Facebook: "Hunden är den enda varelse som älskar människan mer än sig själv." Numera jobbar Kim 50 procent och har 50 procents sjukpension. - Hade jag inte haft hundarna är jag inte helt säker på att jag klarat mig från att jobba mer, kanske 100 procent och riskerat att åka dit igen på utbrändhet. Men det faktum att jag har hundarna håller mig på mattan och får mig att må bra! Och någon ödslig känsla av att inte vara behövd har hon inte haft på länge, länge... |
Detta är Hundrondellen |
| - Vi är en icke vinstdrivande ideell förening som startade i januari 2007, berättar ordförande Malin Danielsson, Mora. Sedan starten har man placerat 550 hundar till nya hem i Sverige. Hundarna kommer från två olika hundhem i Spanien och ett i Portugal. - Det går till så att vi åker ner till hundhemmen och väljer ut hundar som vi anser passar i ett hem här Sverige. Vi väljer förstås snälla, friska och mentalt bra hundar. De testas för ett antal olika sjukdomar och vaccineras mot rabies, fortsätter Malin. Alla hundar som blir aktuella för omplacering kastreras också. När hunden genomgått alla tester och prover så åker personal från Hundrondellen ner till det aktuella landet och hämtar alla hundar som är klara. Det brukar bli 4-6 individer per resa. - Vi är med på flyget hela vägen och hundarna möts sedan av sina nya och förväntansfulla ägare på Arlanda, säger Malin. - Här hemma i Sverige har då ägarna haft en nära kontakt med oss innan hunden anländer och fått tips och råd. Dessutom har vi gjort ett hembesök. - Det viktigaste för oss är att det blir rätt hund till rätt ägare, så att alla får ut så mycket som möjligt av denna adoption. - Ibland visar det sig dock att vi valt fel hund och då kan vi, om ägaren så önskar, ta tillbaka hunden och hitta ett annat hem som passar den hundens behov bättre. Eftersom man gör allt det här jobbet för hundarnas skull, hjälper folket på Hundrondellen till så mycket de bara kan och hinner. De nyblivna hundägarna uppmanas att ge mycket feedback på hemsidan och det gör de sannerligen. De skickar bilder på hundarna och de berättar hur det går i vardagen. Både bra och dåliga saker redovisar, vilket är mycket lärorikt för alla. Varje sommar brukar föreningen arrangera en stor träff där alla som adopterat hundar och hundarna förstås, möts och umgås. Även medarbetare från Portugal och Spanien brukar delta då. - Det är väldigt roligt och upplyftande för de som reser upp från de länderna att få se hur de hundar de räddat har det i sitt nya hemland, säger Malin med förtjusning i rösten. Malin berättar också att många människor inte kan förstå varför man gör det här, när det finns hundar i Sverige som behöver nya hem: - Och jag tycker absolut att hittar man "sin" hund här i Sverige så ska man så klart hjälpa den med! Men hjälpbehovet är större i Spanien och Portugal så därför hjälper vi till där. - Vi tycker man ska hjälpa till där det behövs och vi gör även insatser här i Sverige. Vi jobbar även en hel del med att hjälpa hundar på plats som inte får komma till Sverige, med kastreringskampanjer och annat. Att hjälpa hundar på detta sätt, tycker de som jobbar ideellt i föreningen, är ett otroligt givande arbete och "lönen" är alla fantastiska bilder och berättelser om hur glada och nöjda ägarna är att fått träffa sin underbara hund! Hundrondellens hemsida finns på den här adressen: http://hundrondellen.se/ |